misslyckat . (and the awesome story of the cp knee)
min morgon började med att jag vaknade tio över åtta.
JÄTTEBRA.
jag skulle lixom till skolan 4 minuter efter.
men jag LYCKADES !
awesome :o
sen var det seeeegt i skolan,
jag och clara blev inlåsta i tygrummet på sjölden i EN HALVTIMMA!
gaah, alla visste att vi var där inne,
men killarna satte på hög musik varje gång läraren gick förbi för att hon inte skulle höra att vi knackade osånt.
jag fick daamp när jag kom ut,
haha.
det var scaaryy , tillslut fanns det nästan ingen luft alls där inne.
så direkt när vi kom ut så förljde vicky med oss ut och andades.
hähä.
ah,
sen kan jag då säga att mitt knä har dött.
mycket tragiskt.
jag gissar på bilolycka.
nä , just kidding.
jag har skiiiiitont, kommer kanske få gå på kryckor imon,
THE AWESOME STORY OF THE CP KNEE
hähä, jo nu ska ni få veta vad som egentligen har hänt med mitt cp knä :)
i tvåan när jag precis hade kommit till min "nya" skola, så hade vi utegympa , eller ah, handslaget som vi kallade det.
då sprang jag in i en järnstång.
då gjorde det inte så ont,
det var efter andra gången (då jag faktiskt bara trillade) som vi var tvungen att åka till akuten.
haha , shiiiiit det var panik på skolan kan jag lova , (i min klass iallafall).
läraren fick bära mej in, där jag fick lägga mig på bordet, sen ringde dom akut till mamma, det var jättenära att dom ringde en ambulans , men det ville inte mamma , haha.
så hon kom och hämtade mej, dom fick bära mig upp till bilen oxå , xd.
så åkte vi till akuten och fick komma in som akut eftersom jag skrek som in i *******.
och det ville inte sluta göra ont,
så vi fick träffa massa massa personal,
och jag fick massa massa smärtstillande,
och vi väntade jätte jätte länga xd.
och jag åkte rullstol runt hela sjukhuset , wiiiie :d xd.
sen fick vi reda på att jag hade en skelettbit som inte satt ihop med resten av knäskålen.
vi fick tre alternativ.
1. operera! risk: att jag aldrig mer skulle kunna gå i hela mitt liv.
2. stifta ! risk: att jag inte skulle kunna gå på jättejätte länge.
3. låta det vara och se om det blev bättre! risk: fanns ingen.
vi tog trean.
sen dess har jag varit på sjukhuset ca 30 gånger,
gått på kryckor ca 20 gånger,
tillochmed fått egna kryckor för att jag behövde dom så ofta.
den längsta tiden jag har gått på kryckor i ett sträck , är 3-4 månader.
ni vet ju att jag går i orientering?
jag har gått i det lika länge som detta började,
så jag har missat massa träningar.
det är inte bra,
ush fy.
japp, mycket tragisk historia.
hähä.
jaja.
:)
nu har jag inget mer att skriva ,
pusshej
just enjoy it / martina.
Kommentarer
Postat av: olivia
; jag kan hugga av dig benet om det känns bättre? (:
nej men shiet, detta vist jag faktiskt inte.
viste att du hade problem med benet,
men har aldrig frågat varför ;).
stackarn :/.
ses på måndag sötnos !
Trackback
