7D ♥

Jag vet att vissa kommer bli sjukt ledsna och andra kommer bli sjukt glada när jag säger dethär,
men jag är verkligen sjukt glad att jag bytte skola.
Det är ju självklart att jag saknar hela klassen jättemycket, men om jag aldrig skulle bytt till min älskade samskolan så är jag säker på att jag inte skulle vara som jag är idag.
Bara efter inte ens en termin så har jag växt som 3 år i huvudet, det ger så mycket att träffa nya människor.
Jag hamnade i världens gulligaste klass, med världens gulligaste tjejer verkligen.
Inga ord kan beskriva hur lycklig jag är som har kompisar som hedvig, astrid, sara, agnes, sara, janina, thea, pauline osv osv.. Alla är totalt olika, har totalt olika bakgrund, men ändå passar vi tillsammans som handen i handsken.
Alla har en clown i klassen, men det har inte vi. Vi har... 1..2..3..4..5..6..7..8..9.. aa, minst nio stycken. I vår klass är vi totalt olika människor, men alla accepterar varandra ändå.
Jag slår vad om att vi är världens bästa klass.
7D ♥
Visst, skolan är inte alltid så kul, men när jag går upp på måndagarna och vet vilka underbara människor jag kommer träffa kl. 08.15 så längtar jag tills att jag kommer dit.
Det är helt otroligt.
Jag älskar varenda lilla micrometer av alla. Bästa klassen i världen.  Jag älskar er av hela mitt hjärta.
DET STORA ERKÄNNANDET.
Första dagen efter skolan, när jag kom hem, så satt jag och grät. Jag grät ända tills jag somnade, jag hatade mig
själv för att jag bytte klass. Och skola. I en annan kommun.
När jag skulle gå från bilen och in till skolan, varje dag hela första veckan, satt jag och grät. Jag grät för jag ville
verkligen inte in dit. Jag trodde aldrig att jag skulle hitta någon som tyckte om mig för den jag är. Aldrig.
Min mamma och pappa fick tvinga mig att gå till skolan. I två veckor var jag TVUNGEN att gå till skolan. Sen
kunde jag få byta tillbaka om jag ville.
Den andra veckan var lite bättre. Innan jag skulle gå från bilen till portarna så grät jag inte, jag hade bara en
enorm klump i magen. Det gjorde så ont i hela mig. Men när den andra veckan var slut, på fredan när jag kom
hem, så skrattade jag. Jag var så lycklig. Jag hade Hedvig, jag hade Astrid, jag hade Sara, jag hade ♥♥♥♥♥♥♥♥♥,
jag hade allt man kunde önska sig och mycket mycket mer.
Och nu, jag kan bara inte sluta älska min klass så himla mycket!
Jag har varit utan dom i 2 dagar nu, det är kanske jag är tvungen att skriva av mig såhär.
Jag älskar Hedvig.
Jag älskar måndagarna med Pauline på allum.
Jag älskar Sara, för allt hon gör för mig.
Jag älskar Astrid, för att hon vågar stå för vad hon tycker, vågar sticka ut totalt.
Jag älskar Thea, för att hon är så gullig, pratar som en raket och är alltid glad.
Jag älskar Janina, för det finns inget med henne som inte är vackert, supersnällt och totalt ärligt.
Jag älskar Sara, för hon är den lilla ängeln som alltid finns där.
Jag älskar Agnes, för hon har äkta superdålig humor. Hon får mig alltid att gapflabba. Våra minnen slär allt.
Jag älskar Alexander, Anton, CD, Oscar, Agnes, Astrid och Edvin, för dom gör att skoldagarna aldrig kan vara
tråkiga.
Jag älskar 7D för att dom är den mest underbara klassen i hela världen.
Dom har fått mig att förstå att man kan verkligen bli älskad för den man är. Jag tror faktiskt inte att jag skulle vara
den glada Martina jag är idag, om jag inte skulle få träffa dessa människor.
Men jag saknar alla på öb. Otroligt mycket. Och jag älskar er också. Otroligt mycket.
Fast jag tror faktiskt att det var väldigt tur att jag gjorde detta valet, att jag sa JA till samskolan. För annars skulle
jag stått still där jag hamnade för 5 år sedan. Man kan säga att jag har utvecklats 3 år, på 3 månader. Och det är
jag otroligt glad för.

Kommentarer

Designen är gjord gratis utav Designbloggar.com



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
martina ♥