martina ♥

konsten att driva en blogg...

Det finns alltid olika sorters bloggläsare.

Det finns de som inte läser inläggen utan bara bildtexterna och får därför totalt fel uppfattning.
Det finns även de som läser inläggen lite FÖR bra, som tar åt sig av allt och leker polis, undersöker faktan och källorna och hela tjotaballongen.

Konsten att driva en blogg är att ta hänsyn till alla sorters läsare.

Inte skriva något olämpligt.

Alltid vara på bra humör.

Inte trycka ner någon.
Inte ta åt sig av elaka kommentarer.

Sammtidigt måste det man skriver vara intressant.

Det jag skriver här i min blogg är inte och har aldrig någonsin varit något annat än mig själv.

Jag har vart mig själv hela tiden, hela vägen, i över 1½ år.

Jag har gått igenom olika faser i livet, varit arg, sur, förbannat, överlycklig, kär, skitglad... ni har fått läsa om allt.

Men i grund och botten så är detta ändå en humorblogg, och det beror inte på att jag försöker vara rolig.

Det är NI som har sagt till MIG att detta måste kallas en humorblogg eftersom att det jag skriver är roligt.

Tack.

Kul att ni tycker att jag är rolig.

Men jag är fortfarande bara mig själv.

Det händer MYYYCKET saker i mitt liv som jag inte skriver ut här.

Bara för att jag har fattat att min blogg är STOR. Och nu menar jag inte stor-stor-STOR, utan STOR bland de jag känner. Och de jag inte känner. Och de jag inte alls vill ska läsa min blogg.

Men vad kan jag göra åt det liksom? Det är mitt val att driva denna bloggen framåt.

En kille sa till mig att skriva mer om mina känslor. Okej. Vill ni att jag ska skriva om känslor? Då skriver jag om känslor.

Massa människor kommer fram och säger "OMG, vem är pierre? Är ni ihop nu eller vad? Är det på riktigt?".

Pierre är min bästa vän. Punkt.

Det finns en kille som jag stör skiten ur mig på. Jag tror de flesta (okej, typ hedvig) kan räkna ut vem det är.

Han är världens asshole och skitstövel och äckel. Men han gillar mig. Visst. Fine. Jag kan ta det.

Det finns typ 8 andra killar som olika personer tror olika saker om som handlar om mig.

Visst. Ni får tro vad ni tror. Vem vet, något kanske händer med någon av dem någon dag?

Det jag kan säga för tillfället är att jag är så förbannat trött på 97or (hahaha shit vad mycket skit jag kommer få för detta). Det finns en 98 & några äldre killar.... Jag tänker inte nämna namn för då blir det världens kallabalik.

Vet ni?

På konfirmationslägret, en kväll precis innan vi skulle sova så sa Alfhild

"Martina... jag tror att byta skola var en av de bästa sakerna du gjort i ditt liv. Du verkar mycket lyckligare nu. Du verkar.... leva mycket mer".

och jag håller med henne SÅ mycket!

Och det är INTE för att jag helt plötsligt fick superkrafter och blev världens socialaste person som känner hela klassen och är skitpopulär osvosvosv.

För så är det inte. Jag är fortfarande en liten blyg skithög som håller på att skita ner sig varje gång jag ska säga något inför klassen. Eller inför typ halva klassen... Eller okej. Inför typ 3 personer från klassen. Som jag inte känner så bra alltså.

Men samtidigt så tog jag helt ensam beslutet att byta skola. Och jag tog steget. Och jag klarade mig. Helt själv.

Och någonstans på vägen, utan att märka det själv, blev jag stark.

Den upplevelsen var HELT JÄVLA AMAZING om jag får säga så.

Fatta att jag, den lilla 98an, hon som bor 50 minuter ut på landet, JAG, fick rykten om mig med en kille på typ 2 veckor.

Jag visste inte ens att det kunde VARA så, att det kunde GÅ såna rykten, för från den skolan jag kom från var det en klass i varje årskurs och alla, hela skolan, från 0an till 9an , kände varann.

Att gå från DET till att det finns 180 personer i varje årskurs. Och ALLA är äldre än dig själv.

Helt plötsligt visste typ 100 personer vem jag var, utan att jag hade någon aning om vem dom var.

För rykten sprider sig. Och jag har ingen aning om vilka rykten det var, men plötsligt så fick jag massa vänförfrågningar av 97or från Samskolan, och liksom, hey, vad skulle jag göra?

På olika sätt har jag fått reda på att olika människor gillar mig.

Tycker om mig.

Tycker att jag är snygg, söt, het osv.

Men jag har aldrig varit någon annan än mig själv.

Jag har aldrig någonsin varit någon annan än Martina, den tysta, blyga tjejen som blir tomatröd bara man tittar på henne.

Hon som gick runt i tights och hoodies hela sjuan.

Och ändå vet personer vem jag är.

bild från sjuan.

här sitter jag med hedvigs halsduk runt huvvet utanför franskasalen.

jag åkte buss till allum o gick runt o provade 15cm klackar med pauline (hon i bakgrunden) varje måndag.

jag levde i mina svarta tights.

jag orienterade varje tisdag.

nu åker jag direkt till stallet varje måndag.

jag har bytt ut de svarta tightsen mot nylonstrumpor.

jag går i skolan till 5 varje tisdag.

men jag är fortfarande den lilla 98an.

hon som alltid blir röd.

hon som är totalt galen med sina kompisar på rasterna.

den där tjejen ni vet?

hon som är gift med någon som heter pierre på facebook...

undra om det är hennes pojkvän?

men hallå, var inte hon ihop med han .... i sjuan?

eller var det bara ett rykte?

har ni hört att hon bara är 98?

visste ni att hon ska bli modell?

Folk får tro vad dom vill om mig, men jag kommer alltid vara mig själv.

Och jag tänker aldrig ändra på den jag är.

Visst att jag kan bli en riktig bitch när jag blir förbannad.

Och visst att jag får lite PMS-anfall då och då.

Men innerst inne är jag always and forever mig själv.

this is an inlägg of suddiga bilder. read it. live with it.

du är bäst.

Duu ee amazzing & ooh typ den roligaste människan jag känner ! <3

Hej! Följa varandra via bloglovin? Följ mig http://www.bloglovin.com/blog/3051244/tinanjse# där så börjar jag följa dig! :)