martina ♥

Jag trodde seröst att jag skulle dö på hemkunskapen, jag har nog ALDRIG skrattat så mycket under en lektion.

Jag: Men hallåååå, det går ju inte att skala potatisskiten!
Hedvig: Martina, du ska skala EMOT dig, inte IFRÅN dig.

Jag: Nej, man måste ju skala IFRÅN sig, annars cuttar man ju av fingrarna fattar du väl?

Hedvig: Martina.... nej.

Nemo: Ja precis Martina, du ska dra EMOOOOT dig, såHÄÄÄR.

Jag: Men NEEEJ, då kommer jag bara ha typ 3 fingrar kvar...

Nemo: Skala IFRÅN sig gjorde man ju bara när man var liten.

Hedvig: Nemo, hon är fortfarande liten....

Hej och hå, disselidiss.

MEN MEN, hämden är ljuv, jag slog både Hedvig och Nemo i armbrytning senare.....

Jag är ju KUNG på armbrytning!

Jag: HEDVIG!! Vi har ett problem!

Hedvig: Va? Vaddå?!

Jag: Jag har skrattat så mycket... att min hjärna har börjat vibrera!

Hedvig: Men vad är det du säger!?

Jag: MIN HJÄRNA VIBRERAR!!!!!!!!!!!!!

Hedvig: Herregud, är det allvarligt?

Jag: Hahahahhaa, *jag börjar skratta åt nåt och slår huvet i fläkten* AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAJ!

Hedvig: *suck* vad hände NU då?

Jag: JAG SLOG HUVET I FLÄKTEN! NU VIBRERAR HJÄRNAN ÄNNU MER!

ser ni! man kan ju nästan se hur hjärnan vibrerar?

(ledsen att ni måste stå ut med så groteska bilder)

Och kom  nu inte och säg att jag inte är normal!

......... för det visste jag faktiskt redan.

JUSTE, sen blev jag cuttad av en glosbok också när vi hade slutat.

Eftersom att Hedvig har skåpet över mig, och hon tappar saker hela tiden, så har jag fått typ 100 böcker i huvudet. Och nu tappade hon en glosbok rakt på min handled.

Och jag ba " AAAAAAAAAAAAAH, jag blev cuttad av en glosbok!!!!!! "

snacka om att hela korridåren typ stannade upp och stirrade på mig...

Det blev ju inte bättre av att jag satte mig pladdask på golvet heller. Eh. Nä. Jag säger ju det.