martina ♥

japp.

ni kanske undrar varför?

jo, för att jag själv är ett.

eller iallafall var ett.

Då är jag seriös.

Ska jag berätta?

Okejdå.

Min mamma jobbar ju som specialistläkare (inga detaljer här nej) och för att utbilda sig till det så har hon jobbat på nästan allt man kan jobba med inom sjukhus. Och när hon skulle föda mig så var det hennes gamla "lärare" (överläkare, om nån är insatt i sjukhusvärlden) som var den som skulle bedömma mig och så när jag hade kommit ut (blä). Och eftersom att hon kände mamma, och visste att mamma är specialistläkare, så kände hon att hon inte fick missa någonting om något skulle vara fel på mig. Så hon skickade massa remisser hit och dit för olika konstiga skador. (Remiss, för de som inte vet, är ett papper där det står att blablabla ska undersökas då för den skadan blablabla..)

1. Den första remissen som skickades var för mina höfter. Ja, vafan va fel på mina höfter? Jo, tydligen så hade hon sett en liten skymt av något som liknade en skada som kunde bli allvarlig när man blir vuxen. Stackars bebisar, jag säger STACKARS BEBISAR som har den skadan asså. Dom måste ha en stålsak som pressar isär benen och vid höfterna och massa äckel päckel, i dom 3-6 första månaderna i sitt liv. Hur kul är det lixom? Såklart så hade jag ju inte denna skadan, inte ens antydan till den. Men ja, som jag sa så var hon väldigt noggrann när det gäller att undersöka mig, så ja.. Och en undersökning skadar ju ingen..

2. Den andra remissen som skickades var för mitt hjärta. Ja, vafan va fel på mitt hjärta? Jo, tydligen så hade hon hört ett blåsljud i hjärtat, som kan tyda på en allvarlig hjärtsjukdom. Så då, när jag var kanske ett halvår gammal, så blev jag undersökt med ultraljud för att se om jag hade någon allvarlig hjärtsjukdom. Och självklart så hade jag inte det heller. Utan detta såkallade blåsljud hon hörde var för att jag hade ett väldigt bra blodflöde i hjärtat. Men stackars mamma och pappa, dom borde ju vara livrädda om dom skickade både remisser för höfterna, hjärtat och...

3. Ögonen. Dom trodde att jag var blind. Men seriöst. Jag flackade tydligen mycket med blicken. Komigen, jag var väl bara nyfiken? Så då fick jag åka och kolla synen då också, inte ens en månad gamal. Tack för den lixom.

Men som TUR ÄR så är jag inte ensam om att bli noga undersökt. Lillebror alias dampungen också såklart. Men honom behövde dom inte leta så noga, för det var en allvarlig sjukdom som syntes ganska snabbt. Han hade fått RS, en jättefarlig sjukdom för nyfödda. Han fick ligga i syrgas tält, matas med dropp och var såhär nära på att få respirator.

På tal om bebisar och sjukdommar, jag blev magsjuk på min lillebrors dop. Om ni ville veta, lixom.

Senare i livet, kanske för 3 år sedan, så blev jag undersökt med MR röntgen för mitt knä. Magnet röntgen. Det är superläskigt. Man blir inskickad i en mörk tunnel med huvet före och får inte röra sig en millimeter. Sen tar det ett bra tag också. Varje sådan undersökning kostar 20.000 kr har jag hört. Illa sa en gorilla. Det var då dom verkligen var säkra på att jag hade en tvärgående spricka i knäet, usch usch usch.

Även fast dom inte hittade något när jag var nyfödd, så måste det ju vara något fel på mig. Iallafall i hjärnan. Man kan ju inte bara vara så efterbliven som jag är. Mamma tror att jag skojar. Nej, såklart jag inte gör? Och så knäpp. Och så dum i huvet. Ja, dom kanske var så fokuserade på de andra delarna av kroppen att dom helt glömde av att undersöka huvudet? Så kan det absolut vara. Jag tror jag ska stämma dom.

nu har ni fått höra den fantastiska sagan om mitt fantastiska problemliv. Fast jag nämnde aldrig de 30 gångerna jag har varit på akuten. Och de 20 gångerna jag har gått på kryckor. (jag är helt seriös). Och det brutna lillfingret som har läkt helt konstigt, så jag "bryter upp" det om och om igen, som jag kanske måste operera. Och ingenting har jag heller nämnt om mitt knä, men det har jag ju skrivit om en annan gång.

Nu ska jag sova en stund, måste orka vara vaken ikväll när vi ska ha gäster. Byebye ♥